Hundar & stress del 2 – triggerstacking

(Detta är andra delen i en serie inlägg, den första hittar du här)

I förra inlägget liknade jag hundars (och människors) stressnivåer med en hink som fylls av all stress vi upplever. Nu kommer jag gå vidare och förklara lite mer hur den här stresshinken fungerar. (Och ja, jag vet att hundar inte har en liten hink inuti sig – men det är ett bra sätt att föreställa sig stress och göra det tydligt och begripligt. Jag är inte helt galen, jag lovar.)

Mer exakt kommer den här delen handla om ”när hinken svämmar över”. Vad är det som egentligen händer?

Har du någonsin varit med om att din hund reagerat mycket kraftigare på något än den gör i vanliga fall? Till exempel hunden som tycker att stora hundar är läskiga men små hundar går bra, blir plötsligt tokig och skäller på en chihuahua. Eller en soptunna. Eller en tant med hatt. Eller något helt annat den normalt sett inte reagerar på. Det finns en rimlig förklaring till det, och det kallas triggerstacking.

Det är den där sista droppen som får hinken att svämma över.

Vi alla, inklusive våra hundar, har en gräns – en stresströskel. När vi hamnar över den stresströskeln reagerar vi. Det kan vara en ensam händelse som får oss över tröskeln, men ofta är det flera händelser som läggs på varandra.

Exempelvis:

1) Blir skälld på av en hund.

2) En motorcykel åker förbi och låter högt.

3) En tant med en läskig hatt kommer gående.

När de händelserna läggs ihop hamnar hunden över stresströskeln, och reagerar därför på tanten. Ju närmre tröskeln hunden är, desto mindre krävs det för att hamna över – det är därför småsaker ibland kan ge stora reaktioner.

Ett annat exempel på hur det kan se ut:

Notera färgerna, de visar hur full stresshinken är.

1) Ser ett barn ganska nära.

2) Leker med en hundkompis.

3) Kastar boll.

4) Möter en stor svart hund.

5) Ser en människa med neongul jacka och hjälm – kastar sig framåt och skäller.

 

Varför blir det så egentligen? Det beror på att hunden inte hunnit återhämta sig från det första stresspåslaget innan det andra inträffar. Och sedan det tredje, fjärde och femte. De stresshormoner som frisätts i kroppen har inte hunnit sjunka ordentligt innan det frisätts ännu mer. 1+1=2, stress+stress=dubbel stress.

Hur kan vi då göra för att undvika det här? Svaret är både enkelt och svårt: se till att hunden hinner återhämta sig mellan varje händelse som ger ett stresspåslag. Låt stressnivån i hinken sjunka innan det läggs i mer. Försök få hundens stresskurva att se ut ungefär så här:

1) Ser ett barn ganska nära.

2) Leker med en hundkompis.

3) Kastar boll.

4) Möter en stor svart hund.

Om hunden får tid att återhämta sig mellan varje händelse undviker man att stressnivån stiger för högt.

I teorin är det enkelt. I praktiken kan det vara lite krångligare. Men det är okej, för nästa del i stress-serien kommer handla om vad man som människa kan göra för att hjälpa hunden stressa ner.